On 06/10/2013 04:17 PM, Andreas Jonsson wrote:
En försiktig fråga till er EU-specialister.....
Jag tolkar att din länk till regeringen.se och den text som finns där att de skall mötas om "network and information security (NIS)"-direktivet[1] snarare än GDPR? Eller?
Visserligen har både nog påverkan på integritetsfrågorna, men det är väl ändå två olika EU-aktiviteter/lagförslag? Vilka både var för sig kanske negativt påverkar den personliga integriteten?
Hm, jag tror du har rätt, angående regeringen.se-länken.
Det är rätt svagt av regeringen att inte klara av att länka till vilka direktiv dom ska prata om.
Annars är det inte så himla svårt:
Kommissionen skickar ett lagförslag till parlamentet och rådet samtidigt.
Parlamentet och rådet behandlar förslaget parallellt. Det brukar kallas "förstabehandling" eller "first reading" i parlamentet och "gemensam ståndpunkt" eller "common position" i rådet.
Inte så krångligt. Det är bara orden som är lite krångliga.
Innan parlamentet röstar i plenum så förbereds texten i en massa utskott, men det är ett utskott som har huvudansvar och en MEP som skriver den slutliga texten. Den MEPen kallas Rapportör. Motsvarande förstadier i rådet förbereds av COREPER till nåt som kallas "politisk överenskommelse om en gemensam ståndpunkt"/ "political agreement on a common position". När texten antas kallas den "gemensam ståndpunkt" helt enkelt, alltså "common position".
Men sen kommer ett klurigt steg. Och det är ordningsföljden i processen när dom båda forkarna ska mergas. Både rådet och parlamentet har ju checkat ut koden från kommissionen, så vilken är masterbranchen? Vem ska committa patchar (ändringsförslag) till vem?
Man har bestämt att det är parlamentet som skickar in sina förslag till rådet. Då kan rådet antingen hålla med om allt och antar som EU-lag den uppdaterade versionen av kommissionens ursprungliga text, eller så kan rådet säga "blährghh vilka kassa ändringsförslag".
Om rådet ändå vill gå vidare med kommissionens text, trots blährghh, så skriver rådet ihop sin egen version och skickar den till parlamentet. Då börjar andrabehandlingen i parlamentet (second reading).
I andrabehandlingen ändrar alltså parlamentet på rådets text.
Så kör man en vända till om det behövs - alltså en tredjebehanding, eller "third reading" (aka "conciliation procedure").
Historielektion:
* telekompaketet gick ända till tredjebehandlingen (eftersom EP antog AM138 i andrabehandlingen, och det gillades inte av Torstensson et al i rådet), Rapportör Trautmann * IPRED2 stannade av helt efter EPs förstabehandling (rådet ville inte fortsätta med det projektet så det blev ACTA istället) Rapportör Zingaretti * datalagringsdirektivet antogs i förstabehandlingen (Bodström... soo sad) Rapportör Alvaro * mjukvarupatentdirektivet förkastades i andrabehandlingen Rapportör först Kauppi och sen Rocard
Dessvärre blir allt mycket krångligare av att nästan alla i Bryssel vill bestämma så snabbt och mycket som möjligt med minsta möjliga insyn. Ett sätt att göra det är att parlamentet och rådet kommer överens i förväg om att anta en text innan den antas. Det kallas "first reading agreement" eller "second reading agreement". I dom förhandlingarna sitter parlamentets Rapportör och kommer överens med representanter med folk både från rådet och kommissionen. Och insynen i den verksamheten är rätt dålig.
Här ett papper om detta: http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:emPraNI7UcMJ:www.ceps.e...
//Erik
"Förslaget omfattar bland annat skyldigheter för bank- och finanssektorn, internetaktörer med flera att rapportera incidenter som kan utgöra hot mot informations- och nätsäkerheten, till en central nationell myndighet."
Var nog lite väl snabb när jag läste det där stycket.
mvh andreas