Jag skickade in ett remissvar till Justitiedepartementet angående promemorian ”Ett statligt identitetskort” (Ju2026/01595). Jag är ny här så detta kanske redan diskuterats men min tolkning är att denna reform är mycket mer omfattande än att bara handla om ett nytt fysiskt plastkort. På promemorians sida 12 tycker jag att det står att den nuvarande lagstiftningen som Polismyndigheten använder för e-legitimationen (SverigeID) helt kommer att upphävas och ersättas av den nya lagen år 2029 och att det handlar om ett långsiktigt helhetsgrepp kring vår statliga digitala identitet. Här är mitt remissyttrande: REMISSYTTRANDE Datum: 2026-10-23 Diarienummer: Ju2026/01595 Justitiedepartementet Mottagare: ju.remissvar@regeringskansliet.se Kopia till: ju.L4@regeringskansliet.se Yttrande över promemorian ”Ett statligt identitetskort” (Ju2026/01595) Härmed lämnas synpunkter som medborgare på rubricerad promemoria. Detta yttrande fokuserar på de principiella och praktiska problemen gällande digital inkludering, nationell suveränitet och medborgerliga rättigheter kopplat till den statliga e-legitimation (SverigeID) som det föreslagna fysiska identitetskortet ska bära och aktivera. Det övergripande syftet med reformen – att motverka digitalt utanförskap och säkerställa en robust, statligt garanterad infrastruktur för elektronisk identifiering – riskerar att helt omintetgöras på grund av hur den tekniska lösningen har utformats. Att låsa en statlig kärninfrastruktur till specifika kommersiella operativsystem (iOS och Android) skapar en rad helt ohållbara konsekvenser: 1. Kravet på kommersiella och proprietära plattformar och att ingå avtal med utländska privata bolag skapar digitalt utanförskap För att använda den statliga e-legitimationen krävs i dagsläget en mobiltelefon med operativsystemen iOS (Apple) eller Android med aktiva Google Play Services. Det innebär att medborgare som av integritetsskäl, säkerhetsskäl eller ekonomiska skäl valt att använda öppna, de-googlade alternativa mobila operativsystem eller fria operativsystem på persondatorer helt exkluderas. En statlig infrastruktur för identitetshandlingar måste vara universellt tillgänglig för alla medborgare. Tillgången till en medborgerlig rättighet får inte villkoras av att individen tvingas godkänna kommersiella techjättars globala användarvillkor, telemetriinsamling och integritetspolicyer. Det är djupt problematiskt att tillgången till statliga kärntjänster görs direkt beroende av ett privaträttsligt avtal med ett utländskt vinstintresse. 2. Kommersiella marknadsandelar är inte ett giltigt argument för tvång Det argument som anförts – att nästan 100 % av mobilmarknaden täcks av dessa två aktörer – är principiellt felaktigt för en statlig myndighet. Konsumentstatistik kan aldrig användas som skäl för att tvinga hela befolkningen att underkasta sig specifika kommersiella ekosystem. En statlig id-handling måste gälla på lika villkor, oavsett vilka tekniska eller integritetsmässiga val individen gör i sitt privata liv. 3. Oacceptabelt beroende av utländska techjättar Att basera verifikationen av en svensk statlig ID-handling på amerikanska företags proprietära API-tjänster (såsom Google Play Integrity API och Apples motsvarigheter) är problematiskt ur ett suveränitets- och säkerhetsperspektiv. Det innebär i praktiken att utländska, kommersiella aktörer ges vetorätt över vilka enheter och därmed vilka svenska medborgare som tillåts identifiera sig digitalt mot svenska myndigheter. Statlig kärninfrastruktur bör vila på öppna standarder som kan kontrolleras och granskas i sin helhet inom landet. 4. Behovet av fri distribution och plattformsoberoende Det statliga ID-ekosystemet bör förpliktigas att erbjuda alternativa distributionsvägar för sina applikationer. Det bör vara möjligt att installera och uppdatera e-legitimationen utan att tvingas registrera ett personligt konto hos Apple, Google eller Microsoft. Applikationen bör göras tillgänglig som en fristående installationsfil eller via öppna och fria programvaruarkiv. 5. Otydliga ansvarsförhållanden och avsaknad av rättssäkerhet vid tekniska konflikter Det uppstår stora juridiska frågetecken kring vem som bär ansvaret när systemet slutar fungera på grund av tredje part. Om en medborgare installerar integritetsverktyg som blockerar telemetridata, och Googles eller Apples säkerhetssystem (t.ex. Play Integrity) till följd av detta flaggar telefonen som ”osäker”, blockeras e-legitimationen. Det är djupt problematiskt att en svensk medborgare kan bli av med, eller få sin statliga ID-handling spärrad, helt utan att ett svenskt myndighetsbeslut har fattats, och utan att det finns en tydlig instans att överklaga till. 6. Sårbarhet vid ändrade användarvillkor Genom att göra SverigeID helt beroende av Apples, Googles eller Microsofts infrastruktur sätter sig den svenska staten i en farlig beroendeställning och gör sig sårbar för framtida villkorsändringar. Om dessa bolag i framtiden uppdaterar sina globala användaravtal på ett sätt som strider mot svenska principer, grundlagar eller EU-lagstiftning (till exempel gällande datadelning), har staten inga egna valmöjligheter. Att backa ur ett sådant beroende när systemet väl är sjösatt blir extremt svårt och kostsamt. Hur garanteras att SverigeID fungerar enligt svensk lag oberoende av vad Google, Apple eller Microsoft gör för uppdateringar i sina användarvillkor? 7. Det ofrivilliga samtycket och rätten att backa ur avtal Enligt dataskyddslagstiftningen har en medborgare en absolut rätt att när som helst återkalla ett samtycke till datadelning. Detta skapar en juridisk återvändsgränd med den nuvarande lösningen: Om en medborgare laddar ner appen, men omedelbart därefter återkallar sitt samtycke gentemot Google, Apple eller Microsoft med hänvisning till att det givits under tvång – hur ska staten hantera det? Hur är beredskapen för hur systemet ska fungera när medborgare nekar plattformsägarnas dolda dataflöden men kräver att deras statliga e-legitimation ska förbli aktiv? 8. Det statligt skapade demokratiska utanförskapet Utöver de rent dataskyddsrättsliga aspekterna innebär en plattformslåsning som beskrivet i ovan punkter en direkt urholkning av grundläggande demokratiska principer. I en demokratisk rättsstat ska tillgången till statliga kärntjänster och myndighetsutövning vara villkorslös och lika för alla. Genom att utforma SverigeID på ett sätt som kräver ett privaträttsligt avtal med utländska, kommersiella vinstintressen (Apple, Google och Microsoft), gör myndigheten i praktiken dessa bolag till grindvakter för det svenska medborgarskapet. Att hänvisa medborgare som nekar dessa avtal till analoga, långsamma pappersblanketter eller fysiska kontor är inte ett fullgott alternativ i ett i övrigt helt digitaliserat samhälle – det är en direkt diskriminering och ett statligt skapat utanförskap. Detta utplånar dessutom persondatorn som en självständig och säker plattform för myndighetsärenden. Förslag till justering i lagförslaget: För att lagstiftningens uttalade syfte om inkludering och bred tillgänglighet ska uppnås, yrkas att det införs följande skarpa krav i den slutgiltiga lagtexten för det statliga identitetskortet: 1. Den tillhörande statliga e-legitimationen måste utformas så att den kan distribueras, installeras och användas helt plattformsoberoende, utan krav på dolda dataflöden eller kontoregistreringar hos specifika utländska leverantörer. 2. Systemet måste erbjuda en renodlad, lokal desktop-lösning (exempelvis via öppna standarder mot det fysiska kortet anslutet via en standardiserad kortläsare eller öppna API:er) som fungerar helt fristående från smartphones och kommersiella appbutiker. Med vänlig hälsningEn medborgare