Hej!
tl;dr Den som lagrar och behandlar information om dig borde inte kräva legitimation utan säkerställa din identitet _hos_dom_ (!) på ett sätt som inte utsätter dig för risker.
När du säger legitimera sig, menar du uttryckligen att bevisa sin statliga identitet, dvs den administrativa identitet som Sverige gett dig? Isf borde det bero på två saker: Vilken/vilka identitetsutfärdare ("IDP") som accepteras samt vilken tillitsnivå ("Assurance Level", "Level of Assurance") som krävs.
Ett exempel på IDP är Finansiell ID-Teknik med tjänsten BankID. Eller så är det bankerna som är medlemmar som formellt är IDP här och Finansiell ID-Teknik bara är teknikleverantören? BankID har tillitsnivå 3 ("AL3") vilket räcker "för det mesta" (se något från DIGG för detaljer).
Ett annat exempel är Freja eID (som verkar blockera Tor-användare på sina websidor).
Ett tredje exempel är eduID för att komma åt tjänster inom högskolesektorn.
Så beroende på vem du vill autentisera dig hos så kan kraven vara olika. Det är ju smidigt att bara kräva BankID men det är som du säger inte integritetsvänligt, bl.a. pga det du nämner men också att jag lockas att installera en app som jag inte vet vad den gör, alt. exekverar någons javascript i en webläsare som dessutom måste fungera med den aktuella sidan (något Tor Browser har problem med på flera sidor, särskilt på sistone när fler och fler går över till att visa QR-kod istf att be om personnummer). Att över huvud taget "ha BankID" måste anses som en risk i sig. Det öppnar upp för ytterligare ett sätt att autentisera sig som dig. Jag skulle gärna opta ut om det var tekniskt och praktiskt möjligt.
En annan sak som GDPR kräver är väl att dataägaren (du) ska bli informerad om datat hamnar på vift? Är inte det skäl nog att lagra någon slags kontaktuppgift till dig? Som kan användas för att lämna ut information om dig menar jag.
Sist så finns det ytterligare en risk för skada med ett system som Simon beskriver, om jag kan ta reda på _att_ en person finns i ett register eller ej. Jag hade föredragit om Svenska Kyrkan inte berättade för vem som helst som kontaktade dom huruvida jag är medlem eller ej. Kanske gjorde dom rätt när Simon ringde och sade inte "vi skickar dina medlemsupggifter till din adress" utan något smartare, men kanske exponerar dom medlemsinformation om man frågar "rätt".
Peter Michanek peter@dfri.se wrote Sat, 27 Jun 2020 16:25:40 +0200:
En av tankarna med Dataskyddsförordningen är ju att inte lagra mer än nödvändigt. Om organisationen som jag skickar min förfrågan till ändå har kontaktuppgifter till mig, av andra skäl, så kan ju dessa användas för att skicka svaret bara till mig. En annan variant som används är att bara skicka till min adress enligt folkbokföringen.
Men min fråga gäller de situationer då jag trots allt måste legitimera mig på något sätt. BankID och fotokopia av legitimationen är de enda sätt jag kan komma på. Finns det fler sätt? Vad har ni stött på? Vilket av dessa är mest integritetsvänligt?
Peter.
26 juni 2020 kl. 20:39 skrev Simon Josefsson simon@josefsson.org:
fre 2020-06-26 klockan 18:46 +0200 skrev Peter Michanek:
Jag behöver lite hjälp med att resonera kring vad som är det mest integritetsvänliga sättet att identifiera sig på distans.
Enligt Dataskyddsförordningen (GDPR) så har jag ju rätt att få ut mina personuppgifter från en organisation som behandlar dem. Det är då rimligt att jag måste identifiera mig, så att inte uppgifterna lämnas till någon annan än till mig.
Hej!
Man skulle kunna resonera som så att det strikt sett inte är nödvändigt att identifiera begäran om personuppgifter. Organisationer kan se till att de har kontaktuppgifter sparade för sina individer, och då skicka materialet till den adress de har lagrad, vid begäran från vilket håll som helst. Ingen identifiering behöver då ske -- enda risken är det missbrukas genom att någon annan beställer information för en annan person som inte begärt det, men informationen går till den person som redan har rätt till sin information så skadan är begränsad.
Jag roade mig med att beställa ut vad Svenska Kyrkan har lagrat om mig, och (kanske utan att förstå det) så använde de sig av den här metoden. De sa per telefon att de inte kunde säga något per telefon av integritetsskäl, mer än att de bekräftade att de mottagit en begäran om utdrag och sedan damp det ner ett brev på posten.
BankID är ju smidigt men ger samtidigt bankerna information om när och till vem jag identifierar mig. Det förekommer (kanske främst i andra länder) att de vill ha ett foto av din legitimation men detta foto kan ju hamna i orätta händer och då missbrukas.
Vad är egentligen det mest integritetsvänliga sättet att identifiera sig?
Att inte identifiera sig alls!
Ett problemet med mitt resonemang är att det medför att alla som använder sig av metoden måste ha kontaktuppgifter som lämpar sig för att skicka information till, t.ex. postadress eller email. Det kan finnas situationer då man inte vill lagra den informationen, men jag tror det är sällsynt.
/Simon