2 nov 2014 kl. 11:58 skrev Anders anders@4zm.org:
Att DFRI inte vill stå i samma hörn som en grupp människor som agerar och vägrar arbeta med en slags elektronisk fotboja, som de tvingas bära av sin arbetsgivare och staden, gör mig dock mycket förvånad och besviken.
Som jag förstår detta så finns det två olika vinklar som man kan angripa problemet från. Man kan antingen fördöma fenomenet övervakning eller så kan man stödja en grupp människor som är utsatta för övervakning.
För mig är det viktigaste att motverka själva övervakningen. Jag kan visserligen känna stor sympati med alla som drabbas av snokande arbetsgivare. Jag har också stor förståelse för deras fackliga kamp och aktioner. Det viktigaste är dock själva övervakningen, inte fackförbundet eller deras aktion.
Ang. Linus förslag. Jag tycker det är en dålig kompromiss eftersom det inte är en kompromiss alls. Förslaget går ut på att inget stöduttalande publiceras punkt.
Det håller jag inte med om. Stöd kan komma i många former. Jag tror att den utsatta personalen är precis lika glad för, och hjälpt av, ett uttalande mot övervakningen.
Peter.